Text: Kim Kindstedt
Bild: Vira Kiktso
Nu är det sommar igen. Och visst är det härligt? Värmen, rörelsen i staden, de ljusa nätterna. Alla löften i början av sommaren om hur mycket man ska passa på att hitta på de närmsta månaderna. Grillkvällar, besök på uteserveringar, utflykter till Sveriges alla hörn. En del planer blir av, andra inte. En del klagomål över värmen, rörelsen i staden och de ljusa (och varma) nätterna hinns också med i sommar. Och jobb. För min del blir det endast två lediga veckor i sommar, i slutet av augusti. Då ska jag åka hem. Hem till västkusten. Till havet, turisterna och halländskan. Och till familjen såklart.
Detta är första sommaren jag inte jobbar hemma i min gamla hemstad. Istället har jag nytt jobb på studieorten, min nya hemstad. Men snart bär det av till västkusten, och då ska jag själv agera turist – äta glass i mängder, ligga på stranden, bada i havet, strosa runt utan bekymmer i den lilla staden, ta en cider en torsdag. Gratis boende hos familjen, nära stranden. Perfekt!
Jag trodde aldrig att jag skulle sakna den lilla turiststaden, men nu gör jag det. Nu när jag inte längre spenderar de tråkiga höst- och vintermånaderna där, nu när jag kan komma dit och träffa nära och kära jag inte längre ser tillräckligt ofta, nu när jag kan komma dit utan skola, jobb och andra åtaganden att fokusera på. Nu när jag kan komma dit och bara vara.
Borta bra men hemma bäst, sägs det. Jag anser mig ha flera hem och jag tror att de flesta högskole- och universitetsstudenter känner igen sig när jag pratar om förvirringen som uppstår när två studenter pratar om just hem. ”Jag ska bara vara hemma i helgen”, jaha? hemma på studieorten eller hemma på födelseorten är då frågan.
Denna sommar får jag njuta av det bästa av båda världar – jag får tillbringa största delen av sommaren med min sambo på studieorten, min nya hemstad mitt i landet. Jag cyklar till och från jobbet på under 10 minuter, sover i min egen säng och äter choklad till frukost. Samtidigt får jag åka till havet och familjen, till min gamla hemstad, och bli ompysslad och bortskämd för en stund.
Hittills har jag hunnit med några av mina planer för sommaren. Visst, jag tar kanske inte tillvara på sommarkvällarna i den utsträckning jag borde, men jag är lycklig. Planer och planering i all ära, men att ta dagen som den kommer är inte att förkasta. I sommar har jag inte besökt Sveriges alla hörn, men jag har varit i Linköping och sett Winnerbäck, jag har varit i sommarstugan i Karlstad och jag har varit i Joxtorp, en liten nu när jag by som knappt existerar. Och västkusten väntar.
Nu är det sommar igen. Och visst är det härligt?
